Jag älskar verkligen min mamma, tro ingenting annat, men det ÄR jobbigt.
Hon är inte längre samma människa.
Den pigga o glada, någon man kan prata med om allting.
Sorgligt.
Joo, jag vet att hennes sätt, beror på hennes sjukdom....men ändå :-(
Jag har hjälpt henne med allt dom senaste två åren, varit där flera gånger i veckan.
Tagit med henne ut på utflykter........
Det första hon frågar när man ringer är,
-När kommer du? Det förstår du väl att jag vill träffa min "lilla dotter".
PUST!!! Man tappar lusten.
Så....Nu har jag fått ur mig det....
I dag fick jag för mig att håret skulle av.
Alltsammans!
Killen som klipper mig, frågade om jag menade allvar. Joodå, klipp bara.
Så nu är det kort....och väldigt skönt.
Maken höll på att få slaget, hihi.
Först från blond till mörk, därefter från långt till kort.
Det gäller att hänga med i svängarna.
Ronja har fått ett bad, inför lördagens utställning.
Vi har även tränat en hel del.
Hon verkar tycka att det är ganska kul, så då fortsätter vi.
Quila däremot, hon avskyr utställningar.
Hon är utställd några gånger, men man ser riktigt på henne att, det här är INTE hennes grej.
Jag har inte sprungit med henne själv någon gång, så det ska prova vid tillfälle.
Kanske går det bättre......
Men hon får följa med som support :-)
Hundarna och jag åker själva den här gången, om jag nu hittar dit, hehe
GPS får följa med, OCH kamera förstås
Trots regn och kyla, har kvällarna varit fina.
Dom långa kvällspromenaderna med Quila o Ronja har känts lite, som om det vore sommar, trots allt.
Lite bilder på våra kära hundar, som så ofta förgyller tillvaron.
Redo för backpacking!
Quila fick bära vattnet.
Vattenpaus!
Den här bilden gillar jag ;-)
Kan ni tänka er? Markägaren klipper en bana, genom ängar och skog.
Väldigt fint!
Undrar om det blir några päron?
Tyvärr är det inte vårat träd, men man kan kanske få smaka.
Mandelblom.
Nu har jag haft med gullviva och mandelblom.
Kvarstår kattfot (Vad nu det är. Kanske någon vet?) och blå viol...