När det såg som värst ut på väderfronten, stod vi redo att trotsa vinterstormen.
Då.....plötsligt händer det, man tror knappt det är sant.
SOLEN tittar fram, molnen skingrar sig, vinden avtar.
DÅÅÅ blir man lite glad :-)))
Så här förundrad blev Quila, över det vackra vädret ;-)
Det händer inte ofta att jag blir arg, framför allt inte på hundarna.
Men i dag hände det.
Ronja är, som ni kanske förstått, en riktig buse.
Hon har så mycket spring i benen, att man blir trött bara av att se på henne, när hon far fram.
Hon är ganska lydig, brukar alltid komma när vi ropar.
Pinnar är dock ett problem. Hon äter pinnar. Finns det inga på marken, då bryter hon av grenar på träden.
Jag vill inte att det sätter sig fast en pinne i halsen eller magen. Men det fattar ju inte hon.
Efter eftermiddagens skogspromenad, som innehöll massor av lek i snön, och en hel del träning, släppte jag in hundarna. Frid och fröjd så långt. Öppnade sedan dörren för att slänga skräp....o då!
Som skjuten ur en kanon, stormade Ronja ut igen (har aldrig hänt förut). Hon bara sprang o sprang, runt, runt i snön. Fullt medveten om att hon gjorde fel.
Det såg väl ut så här ;-)
Jag var katten och Ronja var musen.
Tro nu bara inte att jag stod med ett baseballträ i handen, näe, så illa var det inte.
För att hon skulle komma, kunde jag ju inte låta som jag kände mig precis. Hur lätt var det?
Vände henne ryggen och gick in. Smög på henne i fönstret, såg att hon smög på mig bakom husknuten.
En riktig katt o råtta lek.....som hon säkert tyckte var skitkul.
Jäkla hund! ;-)
Hur gick det då??
Joodå, jag gick ut o satte mig, med ryggen mot henne.
Då kom hon smygande, (jag låtsades inte om henne) Slickade mig i ansiktet, som att hon sa, -Du blev väl inte arg på mig, matte. Hhmmm........det blev en brottningsmatch och gullande i snön. För att sedan gå in igen
Jag tror Ronja letar efter något!
Så här såg hon ut när hon kom upp!
